Ibland är man bara helt lost, och jag antar att det är helt okej. Allt man byggt upp bara faller isär, alla man älskar försvinner, det som var roligt förr är inte lika roligt längre. Förståss så har alla sina dåliga preioder, men ibland står man inte ut.

Livet suger ibland, och ett speciellt ämne man kan tänka på är kärleken som ofta är boven i det stora dramat. Men har du egentligen funderat på vem du är och vilka du gillar? Är det tjejer, killar eller båda? Jag ska berätta lite om mitt fall.

Jag tror att jag gick i 5:an, jag hade flickvänner hit och dit, och hängde enbart med tjejerna i min klass. Något var fel, jag kunde inte föstå vad, men något kändes bara fel varje gång jag hade en flickvän. Ärligt talat så kändes det som ett skänk från ovan för att till slut så kom jag på det - jag är gay. Idag är jag en kille på 14 år och vill vara "KILLIG" även fast jag hör att jag låter som Tomas Sekelius ibland... En kort historia med en lång lista påföljder.